Det är hög tid för Wapiti att dö igen

Det är hög tid för Wapiti att dö igen

1991, just när den autonoma rörelsen höll på att ta form, startade Wapiti som ett litet bokkafé i Lund. Det var den nya utomparlamentariska vänsterns samlingsplats. I rask takt började nya tygmärken, pins, stickers och tidningar att spridas, först i Lund och senare i resten av landet genom en postorderkatalog. Efter ett par framgångsrika år utvecklades Wapiti vidare i en rad andra projekt. Nya idéer. Nya lokaler. Nya verksamheter.

För tio år sedan bestämde sig några aktiva på och kring Wapitis barnbarn, bokkafé India Däck, för att dra igång postorderverksamheten igen – men med en webshop. Det mål vi då satte upp var att utmana resten av den autonoma vänstern att bli mer öppen.

Webshopen skulle vara mer lättillgänglig än de postorderlistor, bokkaféer och få fungerande organisationer med egna trycksaker för försäljning. Den skulle ha ett relativt brett politiskt sortiment för att kunna inkludera nya människor. Vi siktade på att gå bortom den estetik som helt dominerade stora delar av den autonoma rörelsen och sälja politiska trycksaker som ”vem som helst” skulle kunna ha utan att behöva omfamna den då dominerande subkulturen. De trycksaker, framförallt klistermärken, som vi själva tog fram skulle vara mer tilltalande för en bredare allmänhet än de uppkopierade svart-vita layouter (Ofta ursprungligen gjorda av det första Wapiti över 10 år tidigare) som annars var vanliga. På så sätt ville vi tvinga resten av rörelsen att ta tag i hur den framställde sig och hur den var fast i en rundgång av intern kommunikation.

Genom våra strukturer ville vi stödja andra grupper och strömningar som också sökte sätt att bryta den självvalda isolering som den autonoma rörelsen präglades av. Vi har därför hjälpt till att trycka och sälja saker åt de grupper som rört sig i samma riktning som vi. När enskilda projekt dykt upp som vi upplevt har haft större ambitioner än rörelsens interna stridigheter och intriger har vi gärna ställt upp med att skjuta till resurser – oavsett om det handlar om klasskampskonferenser, radikala tidningar, husockupationsfestivaler, nystartade bokkaféer eller förlag.

Den starka autonoma rörelse vi kom ur var i kris under det tidiga 00-talet. Den var isolerad, dess strukturer allt för svaga för att stå emot repressionen efter EU-toppmötet i Göteborg och dess sätt att göra politik på kändes inte längre lika befriande som de hade gjort. Av nödvändighet var rörelsen tvungen att förändras. Med Wapiti ville vi långsiktigt och systematiskt vara delaktiga i denna förändring. Vårt projekt var hela tiden att vara med och bygga en starkare och öppnare utomparlamentarisk klasskampsvänster.

Mycket har förändrats de senaste tio åren. Flera olika projekt som har tagit många år att förverkliga står nu stabilt på egna ben. Den autonoma rörelsen är idag mindre subkulturell och mer öppen än någonsin, vilket såklart har lett till att nya problem kring inkluderingar har kunnat formuleras och komma upp till debatt. Aktionskulturen har förändrats mot nya, mjukare och därmed mindre utdefinierade former. Rörelsens förmåga att kommunicera utåt har blivit bättre.

Det finns många anledningar till utveckling, som inte minst utgår från olika gruppers långsiktiga politiska arbete med bryta det getto som den autonoma rörelsen stängt in sig i. Samtidigt har den tekniska utvecklingen spelat roll. Det är idag mycket lättare att göra i princip allt det vi gjorde när vi startare upp Wapiti. Klistermärken kan billigt beställas direkt från internet utan någon kunskap om hur tryckerier funkar och våra organisationer tillverkar och sprider idag merch som vi bara kunde drömma om när vi började planera för Wapiti.

Även om vi inte vill förminska vår roll i denna process är vi också självkritiska. Det kanske är så att det snarare är färre ”politiska” tröjor och klistermärken än politiskt bättre och mindre subkulturella som banat väg för en mer inkluderande autonom vänster. I vilket fall har det under en längre tid varit uppenbart att vi inte längre kan driva på denna förändring genom att fortsätta med Wapiti som en webshop. Utvecklingen kräver mer än vad vi kan göra som Wapiti utan att vi blir något vi inte kan eller vill vara.

Att lägga ner Wapiti är alltså ett beslut som mognat fram över flera år, men med den autonoma rörelsens utveckling det senaste året är vi helt trygga med att tidpunkten är rätt. Vårt restlager kommer att doneras till olika lokala initiativ – i huvudsak de två fysiska mötesplatser som vi haft närmast relation till under längre tid: Amalthea i Malmö och India Däck i Lund. Den verksamhet som skett inom vårt samarbete med Förbundet Allt åt alla kommer att fortsätta inom förbundet.

Vi som jobbat med Wapiti kommer att fortsätta med vår aktivism, men i nya former. Vi är alla engagerade i en rad olika projekt, och det kommer vi att fortsätta vara. Vissa av oss kommer att jobba vidare med merchandise och trycksaker inom de organisationer vi är med i. Andra kommer att fokusera på helt andra saker. Men vår grundinställning är och förblir den samma. Vi är revolutionära socialister som tror på skapandet av självständiga men öppna organisationer och att aldrig be om ursäkt för att vi använder de politiska metoder som situationen kräver för att vinna påtagliga framsteg. Det har speglat sig i Wapiti, och samma analys kommer att fortsätta spegla vårt framtida politiska arbete.

Vi vill tacka alla organisationer som vi samarbetat med under åren, utan er hade vi inte betytt något. Vi vill tacka alla som hjälpt till med att göra layouter, packa beställningar, fixa med hemsidan, hämta saker på tryckerier och allt annat slitsamt och otacksamt arbete som krävts för att få Wapiti att rulla på i tio år. Vi vill tacka våra tryckare, som hjälpt oss göra det möjligt att försköna runt två miljoner lyktstolpar. Vi vill tacka alla våra kunder. Vi hoppas att vi har underlättat för er i vår gemensamma kamp på något plan. Nu är det dags att gå vidare...

Kampen fortsätter,
Wapiti Crew december 2014

Om det är någon som har haft strul med en beställning så hör av er, vi kommer att vara nåbara ett tag till och ser till så att allt blir rätt även såhär på slutet. Våra handlingar kommer att bevaras på Arbetarrörelsens arkiv.